Ryssland skulle vrida på gaskranen igen idag. I bästa fall borde gaskriget vara löst - för den här gången. EU, Ryssland och Ukraina har skrivit under en överenskommelse där 25 personer per part får i uppgift att kontrollera gasleveranserna från Gazprom som går över ukrainskt territorium till EU.
För en stund sedan rapporterade dock bl.a. DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=873221 att Ukraina stoppar gasöverföringen till EU bara några timmar efter att gaskranarna öppnats på nytt. Den här energikrisen har en baksida som andas kallt krig och stormaktspolitik.
I Folkpartiet Liberalernas Europaprogram inför Europavalet den 7 juni 2009 står det klart och tydligt att EU behöver krisberedskap, också gentemot de energipolitiska dilemman EU kan ställas inför. Den 1 juli tar Sverige över ordförandeklubban i EU. Sverige är inte beroende av gas på samma sätt som kontinentaleuropa. På statliga Vattenfalls hemsida står dock att läsa vart svenska kärnkraftverk hämtar sitt bränsle: "Uranmalm bryts i gruvor eller dagbrott bland annat i Kanada, Australien, Namibia, Sydafrika, Kazakstan, Uzbekistan och Ryssland."
En mångfald av lösningar i energipolitiken, både inom EU och globalt, är det som krävs inte bara för att stävja negativa klimateffekter utan även för att kunna motverka stormaktsproblematiken och framtida energikonflikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar