Här sammanfattar jag dagens erfarenhet i kortvlogg. Erfarenheten att låta mig påverkas av människorättsorganisationen Amnesty:
Politiker är beroende av information från lobbyister och lobbyorganisationer. Det var ett innehållsmässigt intressant möte med Amnesty idag där vi talade om internationella brottmålsdomstolen ICC, Romstadgan (PDF Rome Statute), ESK-protokollet, lite om FIAN, migrantarbetares rättigheter (CMW), papperslösas rättigheter, svensk tortyrlagstiftning och hur man lagför brottet.
Jag fick den direkta frågan vad jag tycker om de här ämnena och jag fick svara på en enkät med frågor som bara hade svaret ja/nej utan några andra alternativ. Det är viktiga frågor, utan tvekan, men att svara ja/nej på frågor som väcker ytterligare frågor är inte odelat enkelt. Jag kan tänka mig att många blir överrumplade av den här lobbymetoden. Det är ett mycket effektivt grepp - särskilt bland de politiker som har liten eller ingen förförståelse.
För att väga upp informationen jag fick från Amnesty ska jag försöka hämta in mer från andra människorättsorganisationer som Human Rights Watch (länk om vad HRW tyckte om svenskt agerande i samband med utlämningen av de två egyptierna). Fenomenet med lobbyisternas påtryckningar nämnde jag även helt kort i slutet på den här artikeln från Almedalen. Jag har inget principiellt emot det och innehållsmässigt får dagens Amnesty-möte full pott som lobbymöte mätt. Jag lämnade mötet med många nya intressanta frågeställningar som berör på både ämnena vi tog upp och den slutna lobbyismen som fenomen. Än så länge är det långt till transparens och #openNGO - öppna frivilligorganisationer.
Tilläggsinfo:
Länk till Bodil Ceballos med fleras motion i riksdagen om tilläggsprotokollet från 2009. Den som bloggar bäst om folkrätten på svenska är naturligtvis Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet, här hans senaste inlägg om ICC.
Hej Annika! Du är faktiskt den enda av de ca 100 kandidater till riksdagen vi träffat som velat filma samtalet och vi har inte haft någon policy gällande det. Vi har generellt sagt att de här mötena mellan Amnestymedlemmar och politiker är informella samtal som vi inte "betygsätter" eller publicerar för att det skall bli öppna samtal där man slipper väga ord på guldvåg. Eftersom det är vanliga Amnestymedlemmar som genomför de flesta av de här samtalen och de inte alltid är vana att prata inför kamera och kanske känner sig obekväma måste det vara ok att säga nej till att bli filmade. Speciellt om de inte är förberedda på det. Om det hade varit jag som träffat dig hade jag inte haft ngt emot att du filmade vårt samtal, men jag är mer van vid det än de flesta av Amnestys ideellt arbetande medlemmar. Såklart tycker vi att öppenhet är extremt viktigt och vi lägger ut så många av våra publika paneldebatter som möjligt på nätet. Jätteroligt att du tyckte det var intressanta ämnen ni diskuterade och hoppas vi får en chans att dryfta dem offentligt också framöver! Vänliga hälsningar, Maja Åberg, som jobbar med opinion och påverkan för Amnesty International.
SvaraRadera