Så ska det låta - #thesoundtrackofpolitics

Beatsen står som spön i backen, nu är det val och alla sjunger och spelar. Jag gillar det, det gör politiken snäppet roligare än vanligt. En proffsanalys av musik som politik finns signerad Andres Lokko i svenskan av den 17 juni (jag länkade till den texten den 22 juni också). Sedan dess har det rört på sig lite till och jag är fascinerad över hur mycket som tycks om fenomenet - musik & politik. Traditionellt kopplar många framförallt ihop temat med proteströrelser och för all del vänsteraktivism. Det får bli ändring på det.

Vissa fnyser åt det, jag tycker dock att man ska ta musiken på största allvar. Det är en viktig del i många människors liv. Sosseriet har t.ex. konsert nu på söndag då bland andra Marit Bergman drar och ungdomssosseriet höll nyligen en festival där Jason Diakité uttryckte sitt tydliga stöd för andra laget.

Som tur är finns det exempel från oss i alliansen också men först min egen favoritpolitiklåt just nu, den är gammal men bra, Marie Bergman med låten Ingen kommer undan politiken, här från 1982 (länk från 1981 till originalet med Kate och Anna McGarrigle):




Mikael Wendt (FP Skövde, riksdagskandidat) är musikproducent, låtskrivare och artist i botten. Här är hans kampanjlåt Ja till framtiden:



Wendt är i övrigt kanske mest känd för de här alstren, här musiken till Fyra bugg:



Och den här, klippet med nederländsk voice-over, jättekul för mig, höjningen i slutet är ju så schlager. Livet ska vara en schlager, också.



Så här låter MUF:



Så här låter Nya moderaterna:



Kommentarer från andra folkpartister på liberala låten Ja till framtiden:
Helena von Schantz, Sörlidens, Carina Bobergs blogg, Liberala Anna, Linnébloggen 2, Sebastian Hallén, Pär Gustafsson, Frida M, Bawars Värld.

Och:
Rasmus Fleischer som sågar politisk musik, en gammal postning på en för mig tidigare okänd blogg som gav många nya tips om musikens roll i Obamas kampanj. På det temat avslutar jag med Nas /Black President: