Idag lanserade LO sin negativa kampanj, i stilen som på ursprungsspråket heter negative campaigning med g. Med utgångspunkt i hur jag resonerat kring trista underbältet-fasoner tidigare i samband med chokladchocken (DN) och därefter smutskastningen (länk till Widham på Livbåten) av Mona så är det emellertid ombytta roller. Se bilderna på t.ex. Dagens Media eller LO:s hemsida och döm själv.
Fler:
Johan Hedin, Expressen, Peter Soilander, Mary X Jensen, Ebba Busch, SvD, Kent Persson, Böhlmark, Arkelsten, Alam, Valdemarsson, PärG, Tokmoderaten, Grängzell, Sjöstedt, Lindbäck.
Och här en som gillar fulkampanjen som tajmats i samband med lanseringen av s-valmanifest.
Tja detta är nu ett ganska tydligt exempel på LO:s enkelspåriga syn på politisk påverkan. Efter förra valet tyckte Wanja Lundby-Vedin att regeringen inte lyssnade tillräckligt på deras önskemål och var synnerligen upprörd över detta. Med nuvarande strategi finns det en uppenbar risk för att hon blir besviken igen. Så går det när man sätter partiets bästa före medlemmarnas och tycker att man vet bättre än dem.
SvaraRadera/Johannes
Annika,
SvaraRaderanegative campaigning definieras som personangrepp, wikipedia skriver:
"går ut på att smutskasta motståndare och skapa tvivel om deras kompetens eller personliga egenskaper, såsom hederlighet, oberoende, etc".
LOs kampanj handlar om politik, det är ganska tydligt om man läser ett par rader och tänker en stund. En valrörelse ska handla om det, eller hur?
Det är alliansens politik som är upp och ner!